Fru Riandebäck

Rädslan att förlora dig


Det här att bli mamma…

Det största och mäktigaste, men det innebär också att ständigt vara rädd!

 

Vår lilla skatt har varit lite förkyld och hostig sedan förra veckan, men inget som har känts jobbigt eller så.

Men så blev det natt igår och mitt lilla helvete bröt loss…

Hon började hosta oftare, och efter varje attack vaknade hon och grät/kved och kväldje sig och verkade väldigt besvärad alt. ha lite ont…

Mitt mamma hjärta brast! Vågade inte lägga ner henne, för i mitt huvud snurrade det bara att nu kommer hon att sluta andas-din värsta mardröm!

Satt i sängen och höll om henne, vaggade och vyssjade medan hennes pappa ringde 1177.

En timmes kö, men en mycket trevlig och lyhörd person i andra änden lugnade oss något och vi fick rådet att om det blev värre (läs. vi blev mer oroliga alt. hon började få svårt att andas) skulle vi åka till barnakuten. Ville vi fick vi göra det redan för att få en bedömning. Vi valde att avstå, för att hänga hela natten på akuten lockade inte när 1177 tyckte att det var ok att stanna hemma.

Dock fick hon sova i min famn hela natten, vilket betydde max 3 timmars sömn för mig och ungefär samma för Tyra p.g.a hostattackerna.

 

Något trötta, och en ledbruten mamma, och en tröttledsen bebis gjorde att dagens planer fick ställas in…

Väldigt tråkigt då vi skulle myst med bästa Linda och hennes två gullungar, men visste med mig att en övertrött Tyra är inte fantastiskt, så förnuftet fick vinna denna gången…

 

Det jag egentligen ville komma till är att jag inte riktigt förstått tidigare hur rädd jag varit för att förlora det finaste vi har…

Älskade skatt-vad gjorde vi innan du kom?
Älskade skatt-vad gjorde vi innan du kom?

Nu sitter jag i vardagsrummet, i vår gröna fåtölj, solen skiner in genom fönsterna och bländar mig, och i min famn sover det finaste jag har❤

Lugnt och tryggt, och hjärtat svämmar över-kärleken växer mer och mer för varje dag!

 

Trodde inte jag skulle bli en sådan hönsig mamma, men se här sitter jag med en höna på var axel som kacklar ikapp om alla faror som väntar längs vägen…

Tur man kan slå dövörat till då och då, annars slutar jag nog som ett nervvrak!

 

Ha nu en skön måndag!

 

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats